FRÅGOR OCH SVAR OM MIKROLÅN
Uncategorized

FRÅGOR OCH SVAR OM MIKROLÅN

Social gemenskap, utbildning i sparande och affärsträning är viktiga grundstenar, men utan en tredje komponent – tillgång till kapital, är det svårt att få igång ens den minsta verksamhet. Pengar behövs för att kunna köpa plantor, fröer, en get, en symaskin eller något annat som krävs för att starta en affärsverksamhet. De första lånen kommer ofta från självhjälpsgruppen.

Den pott som gruppen sparar ihop kan, efter ett kollektivt beslut, lånas ut till medlemmarna som en grundplåt till ett företag. Räntenivåer, amorteringar och återbetalningstid beslutas gemensamt i gruppen. Vissa grupper sparar för att sedan dela ut en bestämd summa till varje deltagare i tur och ordning utan återbetalningskrav sk karusellbank.

Om behovet av kapital är större än gruppens sparade pott, kan Hand in Hand länka medlemmarna till mikrolånsinstitut. De som har genomgått Han in Hands utbildningar, lärt sig spara och kanske redan har fått mindre lån, är ofta väl förberedda för att gå vidare i lånetrappan.

Vilka låneinstitut samarbetar Hand in Hand med?

När Hand in Hand väljer institut för samarbete är det viktiga att räntan hålls så låg som möjligt och att institutet arbetar med och för fattiga.

I Indien har Hand in Hand en egen fond för mikrolån. Där kan man låna upp till motsvarande 5 000 kronor. Behöver man låna mer är Belstar ett låneinstitut med koppling till Hand in Hand. Den följer Reserve Bank of Indias kriterier och regler för utlåning.

I Kenya finns det gott om låneinstitut, men sällan riktade till de fattigaste. Därför länkas låntagare i första hand till Hand in Hands egen småföretagsfond (Enterprise Incubation Fund) där lånen kan vara så låga som motsvarande 500 kronor. Fonden riktar in sig på uppstartslån och oftast till dem som lånar för första gången, man får ta maximalt tre lån. Fonden är tänkt att vara ett trappsteg mot att kunna ta lån i större institutioner.

I Zimbabwe är kapital en bristvara. Där har Hand in Hand startat en egen fond öppen för medlemmar i självhjälpsgrupper som har genomgått sex utbildningsmoduler. Lånen är kortfristiga, 4 månader och högsta nivån är motsvarande 5 500 kronor.

Vilken skillnad gör mikrofinansiering?

Från början hade mikrofinans en begränsad definition – att förmedla mikrolån till fattiga entreprenörer som inte uppfyller bankers krav. Lånen kunde ges både till enskilda eller till grupper. På senare tid har begreppet mikrofinans breddats till att också omfatta sparande, försäkringar, betaltjänster och överföring av pengar – allt med målet att öka fattigas inkomster och därmed förbättra deras levnadsstandard.

Mikrolån har inte alltid varit bra. Det har hänt att fattiga har fastnat i en lånefälla. Det kan hända om lånet används för konsumtion, om det är höga räntor och om samma låntagare tar många lån från olika mikrofinansinstitutioner.

Det finns å andra sidan bevis för att mikrolån har underlättat start och utveckling av ett företag. Världsbanken[1] visar att effekterna av mikrolån är beroende av subventioner och låga kostnader (under medianräntan på 21%). De positiva resultaten visar sig när det gäller val av sysselsättning, storlek på företag, konsumtion, kvinnans makt över beslut och förbättrat riskmedvetande.

Hand in Hands erfarenhet och utvärderingar visar att utbildning, sparande och grupptillhörighet ökar nyttan med mikrolån. Både Kenya och Indien har hög återbetalningsgrad över 98%. Lån tagna genom Hand in Hand i Indien användes produktivt, och man har nått fattiga (75% av låntagarna befinner sig under fattigdomsgränsen). Familjebaserade företag, oftast kvinnodrivna var till största delen låntagare (över 80%).  Varje företag skapade 1,5 jobb. I Kenya har Hand in Hands småföretagarfond (EIF) lånat ut pengar till 13 procents ränta. Lånen har underlättat start av familjeföretag och andra småföretag.

[1] The Microfinance Business model: Enduring Subsidy and Modest Profit. World Bank August 2016

Läs mer om hur du kan hjälpa oss att bistå ännu fler utsatta människor.

Tillbaka till